... som man alltid säger när man stött på någon på ett oväntat ställe!

Idag flög vi bl.a Milano. På vägen hem cruisar jag med BoB:en (Buy on Board vagnen) och när jag kommer till de bakersta platserna sitter där en söt tjej och säger, "du heter Christoffer, eller hur" blir lite skum, "eeh, ja det gör jag". "Haha, jag är Lenas bästa kompis Sara" säger hon... Lena är en tjej för er som inte förstod det på namnet!

Tydligen har den här Sara sett mig på bild och kände igen mig, lite småkul! Gjorde min första privata hälsning ("och så ber vi Sara hälsa Lena så gott") över kabinens högtalarsystem i samband med hejdå-läsandet! flyger ni med mig ska ni också få en liten hälsning! =)

Ännu en sak jag gjorde för första gången var att hälsa folk välkomna till fel land. På engelska hälsar jag dem välkomna till Copenhagen istället för Brussels. Jag hör hur folk skrattar till och ändrar mig snabbt till bryssel, men bjuder på det skrattet!

Har till mitt försvar att jag inte sovit så mycket de senaste dagarna och jag var astrött!!

Och nu är man åter igen på hotellet i bryssel, funderade på att beställa upp pizza på rummet, men kände inte för att lägga ut 22 euro, kalla mig snål om du vill, men... ska ut på en vanlig pizzeria, köpa en cola och ligga mig och glo på "Morgan Pålsson, världsreporter" sen är jag deckad till kl 0500.

frankfurt imorgon, bra att sova ut lite då jag har längre stop där!

*

Musikomröstning, är  du elektrofreak liksom jag?? ----->

 *

Vi ses på stranden till helgen, eller hur?!!

Varför inte avsluta med ett något kul, jag garvade som fan, kanske bara är trött! Hahahaha =D

Bästa blondinskämtet! Hahahaha =D

En blondin ringer sin pojkvän och säger: 
- Kan du komma över och hjälpa mig? Jag har ett jättepussel. Och jag kan för mitt liv inte komma på hur jag ska göra. Hennes pojkvän frågar: 
- Vad ska det bli när det är färdigt då?
- Enligt bilden på lådan så ska det bli en tupp.
Pojkvännen bestämmer sig för att gå över och hjälpa henne. Hon släpper in honom och visar honom alla pusselbitarna på bordet. Han tittar på bitarna en stund, och sen på lådan. Sen säger han: 
- För det första, det spelar ingen roll vad vi gör. Vi kommer aldrig att kunna sätta ihop de här bitarna till något som liknar en tupp. 
Han tar hennes hand och fortsätter:

- Nu tar vi en kopp kaffe och sen, han suckar, sen stoppar vi tillbaka alla Cornflakes i lådan igen.

Auf wiedersehen...